Akinnaz Gandalf

Idag är det 4 år sedan farfar gick bort.
Så alla hjärtansdag är egentligen ingen rolig högtid för mig eftersom det får mig att tänka på farfar.
Egentligen är det väl ingenting dåligt med att det får mig att tänka på farfar, men det är ju sorgligt.

Saknar honom något så fruktansvärt.

Nu när jag jobbar "på riktigt" för pappa så blir det att jag tänker att mer på farfar. Undrar om han skulle vara stolt över mig, vilket jag antar att han skulle vara. Men det är lite jobbigt att inte kunna få berätta för honom att jag klarade av att ta både B- och BE-körkort och maskinförarbevisen på hjullastare och sådana saker som direkt är relaterat till honom.

När jag tänker på farfar så kommer tankarna direkt till hans skratt. Han skrattade och var glad mest hela tiden. Skämtade och berättade alltid en massa roliga och intressanta historier om en massa folk i byn och var expert på intressant fakta om den första grävaren, den första lastbilen och sådana historier. Så det saknar jag mest. Allt han hade att berätta.

Men för att hedra minnet av honom, eller hur man nu ska uttrycka det, så ska jag, farmor, Peter och Erja gå ut på Napoleon och käka ikväll.
Hoppas att det blir en trevlig kväll iaf, trots att vi alla saknas farfar!