Visste inte vilken dag det var imorse.. Trodde att det var minst onsdag iaf så att jag kunde få jobba hemma resten av veckan iaf, men tydligen inte...
Gårdagen blev riktigt trevlig iaf, både för mig och Johan och för Gandalf. Snabbis till stallet innan Ockelbo och sedan blev det lek och bus i några timmar. Tyvärr så har ju Alfonz varit lite halt nyligen, så han ska helst inte röra sig så mycket just nu, så det blev hyffsad lugn lek inomhus. Men det räckte nog ändå, för han var bra trött när vi kom hem. Efter kalas hos Anna och Pelle åkte vi till Johans mamma för att sätta dit en ny toastol åt henne, och medan Johan arbetade och slet satt jag och läst Härliga Hunds Valptidning. Där i hittade jag ett pryltips, en hundbädd som jag tyckte var supercool. En 70-tals inspirerad rund, lila, lurvig, pluffsig säng som jag tyckte såg supermysig ut, som jag tänkte kanske kunde bli julklappen till Gandalf. Men jag skrev inte upp hemsidan, så får ta och kolla upp det nästa gång jag är där.
Men innan vi åkte hem stannde vi till hos Niklas och Susanne och fick kika på deras lilla Tudor. Han var supersöt och är väl typ 10(?) veckor eller något sånt snart. En liten papipoovalp, vilket är en blandning mellan pudel och papillion. Rasen är ännu inte godkänd som egen ras, men jag tror att det arbetas med att få den till det iaf. Mer info finns iaf på http://papipoo.se/ vilket är Susannes hemsida om rasen. Så hoppas att det snart kommer upp lite bilder där på lilla söta Tudor!
Jag vill även tillägga att Gandalf var inte ens i närhet av lika jobbig idag på firman. Idag skötte han sig riktigt bra. Han låg mest och sov eller lekte för sig själv.
Men jag tycker att det är lite tråkigt för honom att han får ligga där bara, för det blir ju inte så mycket aktiv tid, så därför tror jag att han blir slapp av att bara ligga där och sedan när man väl ska aktivera honom så är han ju så slapp så då vill han inte bli aktiverad. Lite som när man själv har en latis dag och bara ligger på soffan för att bara fortsätta ligga och ligga och sedan ligga en stund till. Istället för dom dagar när man först tar en ridtur sedan en tur med hundarna, cyklar ner på stan, cyklar hem, städar eller gör någonting så att man håller sig aktiverad hela dagen. Då blir man ju piggare för att man håller sig själv pigg. Så därför är jag rädd för att han ska liksom fastna i det här tillståndet där han mest bara ligger och sover hela dagarna.
Visst är det jätteskönt att han faktiskt är lugn, men jag blir ibland lite oroligt över att han är kanske lite för lugn? Men han växer ju nu också (fruktansvärt mycket och fort) så det kanske inte är så helt fel att han är lugn vid denna tidpunkt just nu heller. Så att hans kropp får koncentrera sig på att växa istället för dampa loss hela dagarna..
- Förstår inte varför han vill krypa ner dit så ofta? 
Idag ska vi till Ockelbo på namnsdagskalas, på onsdag blir det kanske dubbelkalas då vi först ska till Johans kusin som fyller 19 år och sedan försöka åka förbi hemma hos chefen som fyller 40 också (det var hans far som fyllde 70 igår) och på söndag blir det kalas i Huddiksvall för att fira min storasyster och hennes dotter som blir 4 år! Helt otroligt vad fort tiden går!
Men som sagt, idag ska vi på kalas igen, dock ett väldigt försenat kalas, men det får Gandalf vara med på iaf. Vi ska till Johans systers namnsdagskalas. Han heter Hampus, så det var ju typ en-två veckor sedan han hade namnsdag eller så, men vi har inte haft tid/möjlighet att åka upp dit. Så idag är dagen iaf då Hampus ska få presenter.
Anna (Johans syster) har två leonbergers och den ena är 6 månader (?) och det är Gandalfs bästa vän, så det ska bli speciellt roligt för hans skull att vi ska åka upp dit så att han får leka med sin kompis. Då kanske han blir lite mer aktiverad och trött... För idag har var han ett riktigt monster på jobbet, så tillslut fick han hamna i bilen och ligga där tills han hade lugnat ner sig. Han var otroligt gnällig - har aldrig varit med om att har varit så dryg förut tror jag. Satt bara och skällde och gnällde - konstant!!! Förstod verkligen inte varför. Så då fick han ligga i bilen en timme för att sedan komma in igen till firman. Jag tänkte att han måste ju ändå vara inne på firman för att lära sig hur han ska bete sig där. Men det gick inge bra.. Satt bara och stirrade på klockan hela tiden så att jag äntligen fick åka hem med honom där han kan leka och gå omkring och göra lite vad han vill.
Så det var ju faktiskt väldigt tråkigt att det inte funkade på jobbet idag. Men som sagt, nu ska vi till Ockelbo och aktivera honom lite... Eller rättare sagt Alfonz får aktivera honom medan jag och Johan äter smörgåstårta ;)
Har inte lyckats fått några bilder på Alfonz och Gandalf tillsammans, så det får bli en film istället :)
Jag kunde inte sova över huvudtaget under natten mellan Fredag och Lördag och fick därför åka in till sjukhuset. Jag fick en spruta med något som skulle lindra inflamationen och sedan fick jag åka hem. 39 grader var febern uppe i också. Men så efter att min underbara kille hämtade ut en hel del mediciner till mig och köpte glass och soppa till mig, ringde Johan till Emma och Mattias för att åka och hämta Gandalf, eftersom han hade fått varit där hela dagen. Men dom var i stugan i Järbo och skulle komma förbi hos senare med lillskrutten.
Gandalf måste ha haft en otroligt händelserik dag, för han var fruktansvärt trött när han kom hem. Ramlade ihop och somnade på en gång och har nu sovit hela natten. Emmas hund Bosse var också med till stugan så jag antar att Gandalf har försökt att taggat igång honom så mycket som det är möjligt.
Så det är tur att vi har snälla vänner som hjälper till när det inte funkar för oss. Så får hoppas att jag blir frisk snart. Förhoppningsvis har inflamationen försvunnit tills att valpkursen ska börja. Den 11 september ska jag och Gandalf nämligen börja på valpkurs i Gävle för Anna Hilding. Så då måste jag vara helt frisk. Men det borde jag väl vara...?
Mattias Larssons foto på Gandalf och Bosse ute vid deras stuga.
Men han ska ju ändå såklart leka när jag inte riktigt har tid för honom, så därför fick han underhålla sig själv med denna nödlösning - Godis i äggkartongen.
Funkade rätt länge faktiskt. Jag trodde att han skulle slita sönder den i stycken på en gång, men han var så lugn och försiktig, så det tog faktiskt ganska lång tid innan den var oanvändbar längre.
Sedan fick jag faktiskt gå fram och tillbaka till kopiatorn utan att han svansade efter eller var fastlåst i skrivbordsbenet. Han låg och sov eller lekte för sig själv utan koppel på och stannade där när jag gick därifrån. Men han stack gärna fram huvudet och följde mig med blicken men låg ändå kvar inom "skrivbordsområdet".
Sedan fick jag även gå till fikarummet utan honom. Han låg kvar och sov och märkte inte att jag gick, vilket han verkligen inte brukar göra. Han brukar alltid hoppa upp på alla fyra just den gången man reser sig upp för att gå och äta. Men inte idag, så idag är jag lite mallig över honom. Får se om han sköter sig lika bra i Ockelbo ikväll också.
Han har även förbättrat skillsen på att "Vänta". Han får först sätta sig, sedan tar jag en godis och försöker sakta att placera den på golvet och sedan vill jag att han ska vänta ända tills jag har släppt godisen helt och den ligger framför honom och fortfarande vänta tills jag säger varsegod.
Än så länge kan han vänta någon sekund iaf, men nu väntar han ju iaf efter att jag faktiskt har släppt godisen och jag tycker att det är så kul att se att han blir bättre och får mer tålamod för varje dag. Fantastiskt!
- Gandalf sitter fint och studerar Nala bara istället för att rusa fram! Duktig kille!!
Varför kom en liten odräglig, dryg, vill-tugga-på-allt, men ändå helt underbar hundvalp hem till oss?
Jag har länge känt att jag har viljat haft en egen hund. En hund som jag kan få uppfostra på mitt eget sätt som jag helt enkelt bara kan ha kul med. Jag vill ha en liten fyrbent vän som viftar glatt på svansen när man kommer hem från en hård dag på jobbet. Som kommer och kryper upp i knäet på en när den vill ha godis eller som hjälper att väcka en när man har stängt av väckarklockan i sömnen.
Det kanske låter jätteklyschigt, som att det är det mest fantastiskaste och underbaraste som finns i världen att ha en hund. Men det är ju det, mer eller mindre iaf. Även om det har varit jobbigt nu i början så tror jag absolut att det är värt det i slutändan
Så varför blev det just Gandalf då?
Den största frågan från början var vilken ras ville vi ha?
Vi insåg ganska snart att vi hade väldigt delade åsikter om vad en intressant ras var för var och en av oss.
Jag har alltid viljat haft en Australien Shepherd, och måste erkänna att jag trodde att Johan bara skulle gå med på mitt val av hund med en gång. Men så blev det inte. För han tyckte att sådana hundar var fula, så en sådan kunde vi ju inte ha.
Så det var inte mer än rättvist att vi skulle välja rasen tillsammans, så vi började leta vidare.
Johans förslag var till störta del:
*Leonberger
*Grand Danios
*Rottweiler
Medan min lista var mer:
*Australian Shepherd
*Dalmation
*Border Collie
Så vi hade ju uppenbart ganska delade meningar.
Jag la ut en tråd på bukefalos där jag förklarade vår livssituation och frågade om Border Collie var en lämplig ras för oss eftersom vi äntligen hade lyckats kommit överrens om något. Men det var ingen av dem som svarade på tråden som tyckte det. Alla tyckte att vi skulle ha en pudel istället. Men jag ville inte ha en pudel, så efter en hel del google-sökningar på diverse saker hit och dit råkade jag halka in på rasen Pumi.
Vi både tyckte att egenskaperna, utseenedet och storleken tilltalade oss och vi trodde att den skulle kunna passa oss. Lättlärd, men arbetskrävande som är full av energi och som dessutom gärna använder huvudet.
Så jag tog kontakt med två stycken uppfödare av rasen och förklarade vår livssituation åter igen och båda uppfödarna trodde absolut att rasen skulle kunna passa oss.
Den ena uppfödaren hade en kull med valpar som var leveransklara på, ett för oss, jätte bra datum. Så när valparna var 5 veckor gamla fick vi hälsa på första gången. Redan då fastnade vi för valpen som den 23 Juli skulle bli våran egna Gandalf.
Och på den vägen är det sedan.
Framsteg sedan första dagen.
I början var han otroligt försiktig av sig. Vågade inte riktigt gå någonstans ute utan oss och ville inte hälsa på någon annan som kom hem till oss. Men efter ca en vecka släppte det rejält. Då insåg vi att han gick längre ifrån oss ute och han hade inge problem med att glatt vifta på svansen till våra vänner som kom hem till oss för att åskåda det lilla underverket. Men än så länge har vi honom mest lös när vi går ute, just för att han ska få inkallningsträningen, vilket verkligen måste förbättras, då han helst inte vill komma till oss när han har hittat något roligt att leka med.
Rumsrenligheten går det så där med. Dom första nätterna fick vi gå ut med honom en varsin gång på natten och sedan hela tiden ut och in under dagarna. Men efter några nätter gick vi bara ut en gång per natt, och numera går vi inte ut med honom alls på nätterna. Vissa nätter funkar det jättebra, medan andra går det lite sämre på. Men vi kämpar vidare och det blir ändå mindre kiss inne för varje vecka i alla fall tycker jag.
Sitt och ligg har vi även börjat träna. Sitt kan han nu nästan jättebra utan att man behöver använda godis över huvudet på honom. Men det går lite trögare med ligg.
Han har även fått lära sig att han ska sitta och vänta innan han får maten. Så vid varje tillfälle försöker vi få honom att sitta kvar någon sekund längre än föregående gång innan matskålen hamnar framför nosen på honom, och jag tycker att det går ganska bra.
Han har även fått börja lära sig att han inte får springa förbi oss i skogen. Att han alltid ska hålla sig bakom oss när vi går i skogen, så att vi vet att han inte kommer att springa förbi oss okontrollerad om vi skulle möta någon eller något, och det är han faktiskt ganska duktig på. Han vet nog egentligen att han inte får springa förbi oss, så när vi hör att han kommer i fullfart så vänder vi oss om och sätter upp handen som ett stopp-tecken och säger vänta. Då brukar han antingen bara tvärstanna och sätta sig ner tills vi börjar gå igen, eller så viker han av ifrån vägen och hoppar in i någon buske i diket och leker med bladen. Men ibland så ignorar han oss båda och bara fortsätter springa på. Men då vänder vi på klacken och går åt andra hållet eller gömmer oss bakom någonting så att han märker att han blir lämnad ensam om han springer förbi oss. Så jag tycker att han gör ganska bra framsteg på just det i alla fall.
Så vi ska träna vidare på de tidigare sakerna och sedan blir det till att gå vidare till att träna Tassen, Slalom eller Rulla runt eller något annat skoj.
Jag försöker träna i korta stunder några gånger om dagen när han är uttråkad så att han får någonting att tänka på och jag tycker att han lär sig fort.
Nu får jag honom kanske att framstå som världens perfektaste valp som är super lättlärd och så, men riktigt så är det inte heller. Det finns ju alltid två sidor av historien.
Han har bland annat börjar demolerat soffan, genom med att tugga på stoppningen. Han har även tuggat lite på tapeten i sovrummet och har tuggat av min mobilladdare. Bland annat.
Men utan motstånd når man inte framgång heller. Så vi tar det med en nypa salt och försöker vara tydliga på vad som är rätt och fel bara, så hoppas jag att det ska gå bra för honom.
Första inlägget blev otroligt långt, men det var ju lite jag ville få med i det också. I senare inlägg blir det kanske lite mindre text och mer bilder eller liknande.
