Agilityträning nr. 4
0kommentarer
Igår var vi i Ockelbo igen på agilityträning. Även Anna var med, med både Alfonz och Lakritz, även om det bara var Alfonz som fick ta sig an hindrerna. (se video)
Nu efter den tredje gången så har Gandalf börjat förstått att när vi kommer till ridhuset i Åbyggeby så är vi där för att träna och inte för att leka. Därmed så har jag haft mycket bättre kontakt med honom nu dom två senaste gångerna jämfört med dom två första gångerna (kanske inte så konstigt heller)
Men jag är fruktansvärt imponerad av honom. Att han förstår så mycket, utan någon direkt träning. Vi har ju liksom inte tränat på någon teknik, hur han ska ta sig över hindrerna eller igenom tunnlarna eller hur han ska följa mina anvisningar på banan. Men jag är mäkta imponerad ändå.
Ja visst är han otroligt hoppig på mig, och tuggar gärna på mig istället för att fokusera på vilket nästa hinder är, men det är nog bara för att han inte förstår riktigt än att efter hinder nr. 1 kommer nr. 2 osv. Han vill bara ta sig över första, få beröm och känner sig därefter ganska klar med uppgiften. Men det kommer han nog på efter hand att det kommer mer efter hinder nr. 1.
Dessutom så är det ju lite synd att man måste styra honom så mycket med godis. Men det är nog mest en säkerhet som jag har börjat förlita mig allt för mycket på. Eftersom jag vet att han (oftast) hellre följer efter mig om jag har godis i handen så tar jag till den metoden allt för ofta.
Men efter att han har börjat blivit lite mer säker så måste jag börja banta ner på mängden godis, så att han inte förväntar sig godis efter varje hinder. Då kommer vi nog att få problem på tävling.
Nog med analys av hur vi hanterar saker och tillbaka till träningen.
Som sagt, så är jag mäkta imponerad. Att jag nu har börjat fått mer kontakt med honom har gett mig mer självförtroende i att släppa honom lös utan att behöva oroa mig jätte mycket för att han ska rusa fram till första bästa hund och ska leka.
Så bara det är ju en förbättring. Dessutom så klarade han av en hel bana denna gång! Så fruktansvärt duktig. Även om det skedde några incidenter där han hellre ville löpa amok än att lyssna på mig (men till mitt försvar så tror jag att det var en löptik där, som han kanske kände av. Det syns nog ganska bra på videon att han hellre ville stå och lukta vid två ställen)
Men det är väl sådant som man får räkna med så där i början, kanske.
Jag hoppas att han kommer att fortsätta sin utvecklingskurva så här fint uppåt nu iaf.
Vi längtar även till våren så att man kan ställa upp ett eller två hinder hemma på gräsmattan och träna lite mer teknik. Typ svänga runt hindrerna, och springa emellan och hoppa ifrån andra hållet och att dessutom att han ska kunna ta direktiv från mig med större avstånd ifrån mig.
Hoppas att det går som jag vill nu bara :)
´
Nu efter den tredje gången så har Gandalf börjat förstått att när vi kommer till ridhuset i Åbyggeby så är vi där för att träna och inte för att leka. Därmed så har jag haft mycket bättre kontakt med honom nu dom två senaste gångerna jämfört med dom två första gångerna (kanske inte så konstigt heller)
Men jag är fruktansvärt imponerad av honom. Att han förstår så mycket, utan någon direkt träning. Vi har ju liksom inte tränat på någon teknik, hur han ska ta sig över hindrerna eller igenom tunnlarna eller hur han ska följa mina anvisningar på banan. Men jag är mäkta imponerad ändå.
Ja visst är han otroligt hoppig på mig, och tuggar gärna på mig istället för att fokusera på vilket nästa hinder är, men det är nog bara för att han inte förstår riktigt än att efter hinder nr. 1 kommer nr. 2 osv. Han vill bara ta sig över första, få beröm och känner sig därefter ganska klar med uppgiften. Men det kommer han nog på efter hand att det kommer mer efter hinder nr. 1.
Dessutom så är det ju lite synd att man måste styra honom så mycket med godis. Men det är nog mest en säkerhet som jag har börjat förlita mig allt för mycket på. Eftersom jag vet att han (oftast) hellre följer efter mig om jag har godis i handen så tar jag till den metoden allt för ofta.
Men efter att han har börjat blivit lite mer säker så måste jag börja banta ner på mängden godis, så att han inte förväntar sig godis efter varje hinder. Då kommer vi nog att få problem på tävling.
Nog med analys av hur vi hanterar saker och tillbaka till träningen.
Som sagt, så är jag mäkta imponerad. Att jag nu har börjat fått mer kontakt med honom har gett mig mer självförtroende i att släppa honom lös utan att behöva oroa mig jätte mycket för att han ska rusa fram till första bästa hund och ska leka.
Så bara det är ju en förbättring. Dessutom så klarade han av en hel bana denna gång! Så fruktansvärt duktig. Även om det skedde några incidenter där han hellre ville löpa amok än att lyssna på mig (men till mitt försvar så tror jag att det var en löptik där, som han kanske kände av. Det syns nog ganska bra på videon att han hellre ville stå och lukta vid två ställen)
Men det är väl sådant som man får räkna med så där i början, kanske.
Jag hoppas att han kommer att fortsätta sin utvecklingskurva så här fint uppåt nu iaf.
Vi längtar även till våren så att man kan ställa upp ett eller två hinder hemma på gräsmattan och träna lite mer teknik. Typ svänga runt hindrerna, och springa emellan och hoppa ifrån andra hållet och att dessutom att han ska kunna ta direktiv från mig med större avstånd ifrån mig.
Hoppas att det går som jag vill nu bara :)
´
Kommentera